Jag ska läsa och blogga om klassikern ”Illusionerna” av Sophie von Knorring. Efter att nu ha studerat framsidan, baksidestexten och bokens layout så har jag ganska så höga förväntningar på läsupplevelsen. Eftersom Ottilia är 16 år gammal, precis som jag, så tror jag att jag kommer att kunna relatera till henne, men det ska bli mycket intressant att få läsa om en tonårings skildring av en helt annan tid än den jag själv lever i.
När jag bläddrar i boken, så kan jag se att språket – och speciellt stavningen – är annorlunda än i böcker skrivna idag. T. ex är ordet ”vad”, stavat ”hvad”, och ”mitt”, ”midt”.
Bokens baksidestext får den att verka spännande. Utifrån den, så förstår man att boken handlar om 16-åriga Ottilia, som är en vacker och oskuldsfull tjej som bor på landet med sin mormor under 1800-talet, och om de konflikter och illusioner som uppstår samt krossas när hon åker med sin faster till Stockholm för första gången. I baksidestexten står det ”Visserligen möter den oerfarna och godtrogna Ottilia den stora kärleken, men den solkas av hyckleri och dubbelspel. Allt eftersom förlorar hon sina illusioner”. Det står också ”…I romanen Illusionerna (1836), där hon med kritisk blick analyserar de högre ståndens ytliga levnadssätt, deras dubbelmoral och tvivelaktiga uppfostringsmetoder.” Särskilt dessa två meningar höjer verkligen mina förväntningar på läsupplevelsen. Jag älskar illusioner och sådant som maskerar sanningen, och jag tycker att skildringen av personers sätt under 1800-talet kommer att bli mycket roligt att läsa om. Även den unga flickans skildring av Stockholm i boken, ska bli intressant att läsa, eftersom jag har bott i Stockholm i hela mitt liv och inte direkt har någonting att jämföra det med.
Framsidesbilden är en skiss på en mycket uppklädd ung flicka. Det syns på hennes kläder att hon levde för länge sedan. T. ex är hennes hatt knuten i en liten rosett under hakan, och hennes klänning är mycket fluffig och har många små detaljer. Flickan ser ut att leva i höga kretsar, och i hörnet av bilden står det antecknat ”I juni 1842”, och någonting oläsligt. Bokens layout är prydlig med små krusiduller och en slags inramning av bilden och baksidestexten.
Helhetsintrycket som jag får av boken före läsningen är att det är en välskriven, komplex bok med lite svårt språk, som handlar om högt uppsatta människor i Stockholm för länge sedan.
Jag tycker att du berättar hur boken relaterar till dig själv och du använder ''ditt'' språk, men ändå har du olika synonymer så att det låter formellt och det tycker jag är Fanny Nord.
SvaraRaderaOkej, tack Jeanette! Det är kul att höra.
SvaraRadera