”Utbrott af gråt eller gällt skratt är dessutom, hvad man mest bör akta sig för i societeten.”

 Jag har svårt att se hur någon av karaktärerna skulle kunna ses som moderna. De känns alla ganska så hårt knutna till sin tid. Både med tanke på ytliga saker, som deras klädesplagg, men mest med tanke på psykiska saker, som deras sätt att tänka och deras oskrivna sociala regler.

Ett exempel på bokens karaktärers omoderna sätt att tänka är att de bryr sig så mycket om att vara precis lagom. Att inte sticka ut, eller skapa en scen. Självklart finns det människor i vår tid som inte gillar att få uppmärksamhet, och som därför gör sitt bästa för att inte t. ex visa sina känslor öppet eller klär sig på ett sätt som drar till sig uppmärksamhet, men, under 1800-talet så skulle man inte göra sådant. När Ottilias Tante Aline läxar upp henne i att inte göra sig märkvärdig, så säger hon ”Utbrott af gråt eller gällt skratt är dessutom, hvad man mest bör akta sig för i societeten. Der tål man ingetdera. Det är en viss hofsamhet, ett visst lagom, som klär en ung flicka.” Den meningen stämmer inte så bra överens med vårt sätt att tänka idag, kanske delvis för att societeten inte existerar i lika stor utsträckning i dagens samhälle.

På sätt och vis så kan man säga att Otto är någorlunda modern, då han vågar bryta mot förpliktelsen av sin förlovning och istället bjuda Ottilia sin hand. Han vill ge upp sitt liv i ära och bland högt uppsatta människor och rymma bort i fattigdom med henne, för att de på något sätt ska kunna leva tillsammans. Å andra sidan så låter han sig ändå tillslut begränsas av sin heder och sin plikttrogenhet, vilket är mer gammaldags än modernt. Han skriver om – som han beskriver dem ”… de lagar, som heder och ära och tro bjuda…”  

Edward H. är väl inte modern, men med sina predikor om fosforismen kan man kanske säga att han är före sin tid. Vad jag kan förstå genom boken, är att fosforisterna är en grupp svenska romantiker, som utgav tidningen Phosphoros, och som skrev på ett - på den tiden sett som - nyskapande och galet sätt. Edward H. försöker få de andra på de sociala tillställningarna som han besöker att anamma det fosforistiska sättet att skriva, vilket inte är helt enkelt. Deras sätt att svara på detta är mycket gammaldags, de är alla trångsynta och envisa och fnyser åt fosforismen.