”Stockholm kanske icke fullkomligt hade alla de behag utom och inom, som jag förmodat…”

I början av boken, när Ottilia inte har varit i Stockholm, så har hon skyhöga förväntningar på huvudstaden. Hon skriver ”Och Stockholm! Denna trollstad, hvars alla invånare jag ansåg för lika många lycksaliga änglar, dit skulle jag nu sjelf få komma! Sjelf se och njuta och tjusas af dess otaliga behag och fröjder!” Jag tror att många under 1800-talen som aldrig hade besökt Stockholm kanske hade den synen på det, men att det har förändrats. Man brukar säga att världen krymper. Om man under 2000-talet bor i Sverige men aldrig har varit i Stockholm, så har man nog ändå sett bilder på, och läst eller hört om det på TV, på internet, eller i tidningen, till skillnad från att bara ha fått höra spännande legender och historier om det, som på 1800-talet.

Ottilia skriver om vilka delar av Stockholm som hon passerar, och om hur vacker staden är, men hon ger inga konkreta miljöbeskrivningar, så det är svårt att jämföra det med dagens Stockholm. Hon skriver t. ex ”Vart intåg gick, som du vet, genom Hornstullen, och jag var förtjust öfver den sköna staden, som låg framför mig, och hvars anblick, särdeles från Södermalmstorg, var förvånande skön och tjusande, helst så här – en härlig sommarafton och med hjertat fullt af glädje.” Citat som detta får mig att undra om dagens Stockholm kanske inte är lika vackert som det Stockholm som Ottilia fick uppleva, eller om hon bara var så van vid att leva på landet, att hon uppskattade det mer.