"Expert på att rodna" handlar om 14-åriga Natalie, som flyttar från stan ut till landet med sin mamma. De flyttar ihop med den mannen som Natalies mamma dejtar, och hans son, Jerker. Natalie byter skola, och hon och Jerker inleder en romans.
De båda berättelserna handlar om spännande, sprudlande tonårskärlek, där paren i båda fallen smyger runt med sin kärlek och håller den gömd för sina föräldrar, eller i "Illusioner", Ottos föräldrar och Ottilias Tante och Oncle. I "Illusioner" är de förälskade kusiner, och i "Expert på att rodna" är de styvsyskon.
I de båda böckerna får flickorna sina hjärtan krossade, och förhållandena får ett abrubt slut. En specifik sak som påminde mig om "Expert på att rodna" under läsningen, var Ottilias obehag över att hon kommer att behöva fortsätta vara i Ottos närhet efter att de har brytit upp, eftersom de fortfarande är kusiner och bor i samma hus, och hur hon kommer att påminnas varje dag om deras tragiska kärlekshistoria. I "Expert på att rodna var fallet detsamma, eftersom parets föräldrar dejtade och de alla bodde ihop under samma tak, och eftersom deras föräldrar inte visste något om deras hemliga relation, precis som i "Illusioner".
En ganska stor paralell som jag drar mellan de två böckerna, är att de båda handlar om ett stort, ganska så ofrivilligt omgivningsombyte som förändrar vardagen för de båda unga huvudpersonerna. I Natalies fall handlar det dock mer om att hon får nya, mer annorlunda vänner i skolan, men även - liksom Ottilia - att hon får gå på nya slags fester som hon inte varit med om tidigare, trots att det i Ottilias fall handlar om fina tillställningar, och i Natalies fall mer om föräldrafria hemmafester och fjortisfyllor. Det visar den stora kontrasten mellan vår tids och 1800-talets ungdomar. Beroende på hur man ser de, så verkar det som att de var mer vuxna då, eller kanske vice versa.
Jag själv har väldigt svårt att hitta någon erfarenhet i mitt eget liv som kan jämföras med Ottilias. Hon flyttar ifrån en lugn omgivning ute på landet, till Stockholm. Hela hennes liv och tillvaro förändras drastiskt. Jag själv har aldrig flyttat.
Mitt byte från min gamla skola och till Raoulwallenbergskolan, var nog det största omgivningsombytet som jag själv har upplevt. Dock fick jag, precis som Ottilia i boken, nya vänner och bekantskaper genom upplevelsen. Man kan väl säga att jag också tvingades växa upp lite, precis som Ottilia, fast för henne handlade det om att lära sig ett nytt socialt uppförande, och för mig handlade det om att få fler läxor och mer ansvar.
Ottilias kärlekshistoria kan jag inte direkt känna igen mig i. Jag har själv aldrig varit med om att förlora någon så viktig, att jag sedan omvärderat hela mitt liv, lyckligtvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar