"...min sista illusion på jorden, som bleknade bort och sjönk ned i verklighetens mörkaste schakt, det var min höga tro på Otto..."

Efter en stunds funderande kom jag underfund med två budskap som jag tror att författaren, Sophie von Knorring, vill förmedla i "illusioner".

Ett av budskapen är "Saker är inte alltid som man tror". Det är dock ett ganska ytligt budskap som man nästan kan läsa sig till på bokens titel, men som även kommer igen längre fram i boken. Ottilia skriver ofta om att saker har visat sig vara något annat än de först verkade, illusioner som krossats. Hon skriver t. ex i slutet av boken "...min sista illusion på jorden, som bleknade bort och sjönk ned i verklighetens mörkaste schakt, det var min höga tro på Otto..."

Ett mer underliggande budskap i boken är "låt ingen person eller plats förändra dig". Det är inte direkt ett standard-budskap, i stil med "Brott lönar sig aldrig", men det är ju ungefär det samma som det tidslösa budskapet "var dig själv". Hela boken handlar om hur Stockholm med dess fina tillställningar, fisförnäma kretsar och även det förödande uppbrottet med Otto förändrar Ottilia från ett naivt, lyckligt barn till en erfaren, nedstämd ung societetsflicka. Ett exempel på ett citat som underbygger min idé om bokens budskap är "Det var det unga, glada hoppet, som reste ifrån dig; det är den bleka, färglösa, magra verkligheten, som återvändet" som står redan på första sidan, och som jag tagit upp förut, fast i samband med bokens handling.